sängliggande, isolerad, utråkad, Lev med det.
Det är inte hur man har det
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt
Vi vill ju bara andas
Sova och andas omvartannat inget mer
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det
Sverige, Sverige, Sverige.. Vad vill detta land med mig egentligen. Jag hör inte hemma i Sverige, jag borde vara en konstnär bosatt i ett varmt land med parasoll drinkar och after shots istället för lunch. Jag borde ha brunbrända ben året om, och framför allt ett strandhus där folk fick komma och gå som dem ville. Varför jag känner såhär just nu är inte så konstigt då jag är nyss hemkommen ifrån världens underbaraste semester, och vad kommer man hem till? Ja de skulle väll vara sin pojkvän isåfall, och visst är väll de roligt. men det är nog det enda. Om ett år börjar mitt liv på riktigt, enligt mina egna värderingar. Många tycker att tiden vi ungdomar lever i nu är underbar, jag tror att min tid är om ett år. Då har jag gått ur skolan, jag är inte i Sverige, och jag har börjat på ett av mina mission, Antaligen. Ett år. Det är en långtid, en härlig tid. Detta året skall jag inte bry mig om någonting. Visst ja, jag har lovat nära och kära ett papper de stolt kan titta och visa upp för övriga släktigar på student dagen, Ja precis. Betygen. Det är väll de jag skall kämpa för isåfall.
På min semester lästa jag även en del. Ja och då inte bara skvallar tidningar och drink menyer, utan även en bok som heter 14 år och till Salu som jag kan rekomendera skarpt.
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt
Vi vill ju bara andas
Sova och andas omvartannat inget mer
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det
Sverige, Sverige, Sverige.. Vad vill detta land med mig egentligen. Jag hör inte hemma i Sverige, jag borde vara en konstnär bosatt i ett varmt land med parasoll drinkar och after shots istället för lunch. Jag borde ha brunbrända ben året om, och framför allt ett strandhus där folk fick komma och gå som dem ville. Varför jag känner såhär just nu är inte så konstigt då jag är nyss hemkommen ifrån världens underbaraste semester, och vad kommer man hem till? Ja de skulle väll vara sin pojkvän isåfall, och visst är väll de roligt. men det är nog det enda. Om ett år börjar mitt liv på riktigt, enligt mina egna värderingar. Många tycker att tiden vi ungdomar lever i nu är underbar, jag tror att min tid är om ett år. Då har jag gått ur skolan, jag är inte i Sverige, och jag har börjat på ett av mina mission, Antaligen. Ett år. Det är en långtid, en härlig tid. Detta året skall jag inte bry mig om någonting. Visst ja, jag har lovat nära och kära ett papper de stolt kan titta och visa upp för övriga släktigar på student dagen, Ja precis. Betygen. Det är väll de jag skall kämpa för isåfall.
På min semester lästa jag även en del. Ja och då inte bara skvallar tidningar och drink menyer, utan även en bok som heter 14 år och till Salu som jag kan rekomendera skarpt.
Kommentarer
Trackback
