att inte veta vad man håller på med.
Det är måndag. Igen!
Ingen skola för mig idag. känner mig krasslig.. Igen!
well well. har inte varit i skolan på hundra år känns det som och det känns inte bra alls. har mailat ett antal lärare för att de skall försöka hjälpa mig så att jag går ur tvåan med alla godkänt. men på en del lärare verkar de som att de inte är deras mål med sin undervisning. hade de varit jag som satt betyg på elever så hade jag mått minst lika dåligt av att sätta ett inte godkänt på någon stackare. jag menar är det inte en lärares uppgift att försöka ge så höga betyg som möjligt. man måste ju som lärare känna sig ganske misslyckad om man inte lyckas trycka in den där informationen och faktan i skallen på käften som de faktist handlar om. (mig). sen måste ju personen i fråga vara mottaglig och vilja lära sig. självklart skall skolan vara lika för alla, men vi är alla olika och borde därför ibland få lite special vägledning etc. jag hatar att gå till skolan, jag hatar att vara i skolan, jag hatar allt som har med skolan att göra. om jag hade varit lärare och jag hade hört de orden då hade jag tagit tag i min elev och sagt något i stil med. "är det verkligen så jobbigt? vi gör såhär att vi gör upp ett schema för dig som du tycker funkar bra och så väljer vi tillsammans ut kurser som du måste klara.. vi gör alltså upp mål! jag hjälper dig! nu skall du klara de här, komigen heja" kanske inte heja på slutet men något sånt. visst hade man blivit mer taggad. vad är de ni inte förstår.. de funkar inte att ge mig tre buntar papper bara för att jag ligger efter. tror ni inte att jag mår ännu sämre då och har en stress mage som inte är i denna värld. bli lite mer personligt aktiva! jag vill inte vara eran vän. fuck no. men ni jobbar med människor.. då får ni faktist se till att lära er att prata med era elever också och inte bara rabbla upp den information och fakta som ni själva kanske haft problem med att traggla in.
Ni lärare är verkligen helt fantastiska, utan er hade samhället kanske inte sätt så bra ut som de faktist stundvis gör.
Detta inlägget var enbart skrivet för att jag är stressad som ett djuuur över skolhelvetet.
Du tar din vän till krogen, där du trivs och kan va offensiv.
Du talar om dig själv, som om du visste nåt om kärleksliv.
Succéer, kabaréer, entréer och turnéer.
Ignorera gärna vännen mittemot.
Du pratar strunt om allting runtomkring, som om hon inte betydde nånting.
Men, vem är det som du tänker på om natten, när du vakar, idiot?
