människor som tror dom har en chans.
Jag kan ha förlorat min heder, jag kan ha förlorat mitt allt.
Vad gör man när man inte har någon heder kvar? Inga känslor, man är tom. Trött och tom. Man vet inte om man tycker om något, eller om man bara gör det för att det skall vara så. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag bara lever. Precis så som jag tror att jag vill leva.
Det är också skrämande.. Jag har alltid sagt till mig själv att
"Hanna, lev precis så som du vill leva, skit i allt annat. Lev och försök vända allt negativt till positivt". Varför lever jag som jag gör då? Om man skall lita på texten ovan så är det väll såhär jag vill leva, eftersom att jag faktist gör det idag. Då börjar jag undra om jag håller på att tappa mig själv samt mina 27 motton i livet. Det känns som att dem droppar av titt som tätt. Utan förvarning. Snart finns det inga motton kvar. Vad gör jag då? Jag vet faktist inte.. Jag vet ju fan ingenting.
Kommentarer
Trackback
