Spader Dam

Här sitter jag, Igen. Ja idag igen.
Skall snart bege mig till stan för att köpa lite saker, bland annat en mycket ångestladdad jakt på en fin present till min make. Man borde planera sina förhållanden efter när partnern i fråga fyller år. Det här med födelsedagar har alltid varit något som står mig varmt om allt annat än hjätat. Jag hatar födelsedagar. Tillome med min egen. Fruktansvärt tycker jag att det är. Presenter hit och gulligull dit. Jul däremot det är bra skit. Men nu är det ju så att alla kan ju inte hata b-days lika mycket som jag och därför så får man anstränga sig i vilket fall. Så en present till Martin skall idag inhandlas. Jag har inte någon aning om vad jag skall klicka eller bära med mig hem, men som sagt ett paket måste köpas. Har många olika teorier. Antigen något som inte är materiellt utan kanske en konsert en resa eller liknande, eller så köper jag något som jag själv kan ha nytta av. En jeans skjorta etc. Och skulle de nu inte finnas något utav detta i stans breda urval så får jag helt enkelt köpa något som han faktist önskar sig. Det enda han har kommit på hittils är en helikopter, dock inte vilken färg eller storlek så det kan bli lite krågligt. Hade jag bara vetat det så hade jag ju köpt en utan att blinka.

Efter många om och men så blir det ingen vistelse till östra idag, det får bli i morgon istället. Min prinsessa ligger inte längre på infektions avdelningen utan nu mera på kirurg och det kan ju vara kul för henne att se sig omkring lite... jag lider med henne. det gör jag verkligen. Att se sin andra halva ligga blek, med värk och noll i livslust är inte rolig. Jag vill bara ta med henne hem och ta hand om henne. Ja det är det jag vill. Bara ta hand om henne. Hon är det finaste i världen den tjejen. Och jag vet att hon blir frisk snart, jag bara vet det. Men efter fem fucking veckor i sjukhussäng så förstår jag att läkarna faktist tycker om henne, dem vill inte att hon åker hem för att hon är så mysig att ha och göra med. Hon är ju som sagt, finast i världen.

Grattis kära älskling på 20 års dagen!

Puss på min prinsessa

Du och jag älskling, du och jag.

Pest eller kolera: Vad skulle du välja, köttbullar till ögon eller tio små snoppar till fingrar?

The scars reveal the hidden place
deep down in you, Like a shadow from the past,
And nothing is true,
A reflection from a dejected face,
It comes to,
Memories will last,
I am crying for you
I am crying!

I'll give my own time,
I'll give my whole life,
I'll give my only light,
Just to heal you

I'll give my own time,
I'll give my whole life,
I'll give my only light,
The things that we owe,

Haven appears with deceitful light,
(And angst follow soon)
Shes not welcome here no more,
(You have to walk on through)
Bad dreams haunting the frozen nights,
(All I can do)Longing for a home,
(I m crying for you)

Crying for you,
I m crying for you,

I, I'll give my own time,
I'll give my whole life,
I'll give my only light,
Just to heal you

I'll give my own time,
And I'll give my whole life,
I'll give my only light,
The things that we owe,

• Lyssnar på:  Lars Winnerbäck, Oasis mfl
• Lyssnar inte på: Jag ger allt en chans
• Vill: Ha en massa barn
• Vill inte: Se jorden gå under, Dö ensam
• Gillar: Mina vänner, Familjen och Sängen
• Gillar inte: Elaka människor, Krig samt Orättvisa
• Hoppas: På ett liv efter döden
• Hoppas inte: Att jag kommer jobba kvar på BK hela livet
• Mål: Göra världen mer rättvis
• Kan jag klara mig utan: Djur, Räkningar
• Utseende: Brunhårig och blek
• Beroende: Ciggaretter, Mat, Uppskattning samt mina Vänner
• Intressant: Världskonflikter
• Ointressant: Vilka som läser min blogg och inte
• Saknar jag: Att tycka om att spela fotboll
• Vill jag bli när jag blir äldre: Sjuksköterska, Läkare, Polis, eller ekonomiskt oberoende

När jag skall göra någonting som jag tror är rätt så blir det alltid så fel. sådan har jag alltid varit. man liskom gör saker som känns rätt just då. och även om man har tänkt just den tanken innan så tänker man så mycket på varför man tänkte den där tanken och så låter man den tanken spinna på i huvudet ett tag och när man börjar bli trött på den så gör man slut på den, ja och i de flesta fall visar eller berättar man tanken för någon annan och de brukar resultera i att jag blir ensam, igen. Och när den tanken inte finns kvar i mitt huvud eller ångas i min kropp mår jag plötsligt bättre, men samtidigt så mår jag fruktansvärt. när ångesten som oftast tanken handlar om har lämnat mig så inser jag ganska snabbt att den har drabbat en annan människa hårdare än mig själv. i detta fallet den jag älskar mest. mitt halva hjärta. ja de som fortfarande var ledigt och inte mina prinsessor tagit. den halvan som pumpade på utabaraden, hela tiden. utan stopp. han tog hand om mitt hjärta på bästa sätt. men så fort jag fick tid för mig själv eller när jag vände ryggen, förstörde jag det alltid på något sätt. jag tror att det är tryggheten jag är rädd för. jag var inte värd all den kärlek jag fick, och jag var inte värd all den tillit du gav mig, samt all den tid du la ner på mig. ni tycker nog att jag är för självkritisk och näst intill hatisk mot mig själv. jag vet att jag har ett hjärta, och det är större än många andras. jag vet bara inte hur jag skall använda det rätt. Förhoppninsvis så löser allt sig med detta elände som jag har ställt till med, för som sagt, det drabbar den finaste människan i världen, med de absolut största hjärtat.
fortsättning följer...

Blir man nojjig eller blir man nojjig. Jadu jag är nojjig.
Nu ligger inte bara en av mina prinsessor innanför sjukusets väggar utan faktist två! dom två, mina två!! Jag bara sover här hemma. det är det enda jag vågar göra. Jag känner mig jätte frisk men jag vet att det kan vända så fort! Men jag hoppas och tror att min tid som sjuk redan har passerat.
Jag älskar er mina sötisar.

Jag kan väll börja med att tala om att de faktist är 5 stycken som följer min blogg. slå det om ni kan fuckers. 
Har varit hemma ifrån skolan idag med för att ha en sista dag av kurering, min mage gjorde även en revolt i morse så jag kände att en dag till i sängen fick det bli. Mamma bad mig dammsuga köket förut med och det gjorde jag, jag inkräktade även lite i hallen och vardagsrummet. cred till mig. Efter såhär många dagar hemma lär man sig att uppskatta sin fritid väldigt mycket, ja och då menar jag inte fritiden som man har när man ligger i sängen halvt död. Utan hur kul det egentligen är att bara gå runt i stan utan att egentligen göra någonting. eller att åka och sola eller att träna eller liknande. Ja vet jag överdrev med träna, men ni förstår vad jag menar.
Som jag tidigare nämt så fyller Milton arton år på torsdag och på fredag vankas fest. Sup och var glad för det är milties födelsedag. Jag längtar efter att få göra mig fin och träffa människor, det är de bästa som finns. Förutom chips och cola. På torsdag tror jag att det blir så att jag blir ett bajshuvud. Ja alltså brunett. No tänker ni, Yes tänker jag. Det kan bli riktigt fint tror jag faktist. Så på fredag blir det till att gå ut och skaka min lurviga. lurvilurv.

Jag är en Indinan, Hogasschakaaaa! Hoga Hoga!