Spader Dam

Lovet är snart slut. Jag har inte gjort något alls. Umgåtts med vänner är väll det enda. Hunnit med en utgång. Ett besök på Lager samt gått upp i vikt. Ett härligt lov helt enkelt. I helgen är det Haloween, kul. Skall med jobbet på någon baluns. Saknar Liseberg ibland, så det skall bli trevligt. Och på Söndag blir det avskeds middag för Sarah som åker till Thailand den 1e November. En händelserik helg.

Nu skall jag sätta på Oasis på högsta volym för jag skall orka med att ta tag i diverse nödvändiga sysslor.

Min egen Tarzan.

 
 Vad hade du valt ;

Slicka en hund i rumpan.
Eller : Börja varje mening med "Eftersom att jag mediterar i yoga 20 minuter varje morgon..." i en månad

Tell me, Jag älskar pest eller kolera.

Är ni med på vad jag menar?

 Du har tänkt allt som sagts om mig
 Du kan tro allt du hört om mig
 Du kan ställa frågor om sanningen
 Finns det en eller finns det tusen?
 Svara rakt från hjärtat nu
 Ditt medlidande kan jag va utan
 Om det här ska vara allt vi hann
 Så håll mig hårt,
 håll mig älskling nu

sverige är för litet, livet är för kort
sverige är för litet, livet är för stort
sverige är för litet, jag har fel på hjärnan
det är sant, jag har fel på hjärnan

var går gränsen mellan fylla och och att vara full? Berusad, rund under fötterna, glad i hatten, lullig. Det finns inga sådana ord i mitt liv längre. Det finns bara fylla. Onödig, illamående, fruktansvärd, pinsam samt obehaglig fylla.
 
Jag hade velat ha den egenskapen som många jag känner har, att kunna socialisera sig och ha roligt utan alkohol. Kan hända att det är en dold egenskap jag har då jag faktist aldrig har försökt att avstå alkohol på en tillställning eller liknande. Man kanske skall börja att fundera på om det är värt ångesten, fattigdomen samt all den vätska man förlorar som resulterar i utorkning, dålig hy, en lever som ser ut som en gulasch.. och som i sin tur resluterar till b a k i s Hanna. Den tjejen kan inte må bra. Bakis Hanna alltså. Klagar på allt, tycker synd om sig själv osv. Jag tror att hon kan behöva hjälp. Och jag skall ge henne den hjälpen. Det har jag bestämmt mig för.

Här sitter jag, Igen. Ja idag igen.
Skall snart bege mig till stan för att köpa lite saker, bland annat en mycket ångestladdad jakt på en fin present till min make. Man borde planera sina förhållanden efter när partnern i fråga fyller år. Det här med födelsedagar har alltid varit något som står mig varmt om allt annat än hjätat. Jag hatar födelsedagar. Tillome med min egen. Fruktansvärt tycker jag att det är. Presenter hit och gulligull dit. Jul däremot det är bra skit. Men nu är det ju så att alla kan ju inte hata b-days lika mycket som jag och därför så får man anstränga sig i vilket fall. Så en present till Martin skall idag inhandlas. Jag har inte någon aning om vad jag skall klicka eller bära med mig hem, men som sagt ett paket måste köpas. Har många olika teorier. Antigen något som inte är materiellt utan kanske en konsert en resa eller liknande, eller så köper jag något som jag själv kan ha nytta av. En jeans skjorta etc. Och skulle de nu inte finnas något utav detta i stans breda urval så får jag helt enkelt köpa något som han faktist önskar sig. Det enda han har kommit på hittils är en helikopter, dock inte vilken färg eller storlek så det kan bli lite krågligt. Hade jag bara vetat det så hade jag ju köpt en utan att blinka.

Efter många om och men så blir det ingen vistelse till östra idag, det får bli i morgon istället. Min prinsessa ligger inte längre på infektions avdelningen utan nu mera på kirurg och det kan ju vara kul för henne att se sig omkring lite... jag lider med henne. det gör jag verkligen. Att se sin andra halva ligga blek, med värk och noll i livslust är inte rolig. Jag vill bara ta med henne hem och ta hand om henne. Ja det är det jag vill. Bara ta hand om henne. Hon är det finaste i världen den tjejen. Och jag vet att hon blir frisk snart, jag bara vet det. Men efter fem fucking veckor i sjukhussäng så förstår jag att läkarna faktist tycker om henne, dem vill inte att hon åker hem för att hon är så mysig att ha och göra med. Hon är ju som sagt, finast i världen.

Grattis kära älskling på 20 års dagen!

Puss på min prinsessa

Du och jag älskling, du och jag.

Pest eller kolera: Vad skulle du välja, köttbullar till ögon eller tio små snoppar till fingrar?

The scars reveal the hidden place
deep down in you, Like a shadow from the past,
And nothing is true,
A reflection from a dejected face,
It comes to,
Memories will last,
I am crying for you
I am crying!

I'll give my own time,
I'll give my whole life,
I'll give my only light,
Just to heal you

I'll give my own time,
I'll give my whole life,
I'll give my only light,
The things that we owe,

Haven appears with deceitful light,
(And angst follow soon)
Shes not welcome here no more,
(You have to walk on through)
Bad dreams haunting the frozen nights,
(All I can do)Longing for a home,
(I m crying for you)

Crying for you,
I m crying for you,

I, I'll give my own time,
I'll give my whole life,
I'll give my only light,
Just to heal you

I'll give my own time,
And I'll give my whole life,
I'll give my only light,
The things that we owe,

• Lyssnar på:  Lars Winnerbäck, Oasis mfl
• Lyssnar inte på: Jag ger allt en chans
• Vill: Ha en massa barn
• Vill inte: Se jorden gå under, Dö ensam
• Gillar: Mina vänner, Familjen och Sängen
• Gillar inte: Elaka människor, Krig samt Orättvisa
• Hoppas: På ett liv efter döden
• Hoppas inte: Att jag kommer jobba kvar på BK hela livet
• Mål: Göra världen mer rättvis
• Kan jag klara mig utan: Djur, Räkningar
• Utseende: Brunhårig och blek
• Beroende: Ciggaretter, Mat, Uppskattning samt mina Vänner
• Intressant: Världskonflikter
• Ointressant: Vilka som läser min blogg och inte
• Saknar jag: Att tycka om att spela fotboll
• Vill jag bli när jag blir äldre: Sjuksköterska, Läkare, Polis, eller ekonomiskt oberoende

När jag skall göra någonting som jag tror är rätt så blir det alltid så fel. sådan har jag alltid varit. man liskom gör saker som känns rätt just då. och även om man har tänkt just den tanken innan så tänker man så mycket på varför man tänkte den där tanken och så låter man den tanken spinna på i huvudet ett tag och när man börjar bli trött på den så gör man slut på den, ja och i de flesta fall visar eller berättar man tanken för någon annan och de brukar resultera i att jag blir ensam, igen. Och när den tanken inte finns kvar i mitt huvud eller ångas i min kropp mår jag plötsligt bättre, men samtidigt så mår jag fruktansvärt. när ångesten som oftast tanken handlar om har lämnat mig så inser jag ganska snabbt att den har drabbat en annan människa hårdare än mig själv. i detta fallet den jag älskar mest. mitt halva hjärta. ja de som fortfarande var ledigt och inte mina prinsessor tagit. den halvan som pumpade på utabaraden, hela tiden. utan stopp. han tog hand om mitt hjärta på bästa sätt. men så fort jag fick tid för mig själv eller när jag vände ryggen, förstörde jag det alltid på något sätt. jag tror att det är tryggheten jag är rädd för. jag var inte värd all den kärlek jag fick, och jag var inte värd all den tillit du gav mig, samt all den tid du la ner på mig. ni tycker nog att jag är för självkritisk och näst intill hatisk mot mig själv. jag vet att jag har ett hjärta, och det är större än många andras. jag vet bara inte hur jag skall använda det rätt. Förhoppninsvis så löser allt sig med detta elände som jag har ställt till med, för som sagt, det drabbar den finaste människan i världen, med de absolut största hjärtat.
fortsättning följer...